Pottery

Den senaste tidens verk:

Ten tacos and a toga

Efter mycket om och men blev det sushiparty i SF i fredags. Elin, som varit ensam hemma hela helgen, passade på att köra oss in, men bestämde sig att inte köra hem efter att ha sett oss ta en x antal sakebombs på sushirestaurangen.

Hmm, kan någon annan ta hand om bordsplaceringen nästa gång?

Jag tror inte jag vågar ställa mig upp, har haft typ tio tacos.

Efter sushin, som inte gjorde oss mätta men tillfredsställde smaklökarna,

 begav vi oss till en klubb i Downtown. 

Well, let's cross our fingers and hope for a memorable evening.

Det var mannen i mitten, Espinosa, som var anledningen till den stora festen, han var nämligen tillbaka i stan på besök efter att flyttat hem till Colombia i november.

Vi begav oss hemåt på lördagsförmiddagen och passade på att käka frukost, eller lunch om vi tittade på klockan, på IKEA. Och man kan ju inte åka från IKEA utan lite godsaker, så nu njuts det av pepparkakor, lakritsfiskar, lingonsylt och senapssill. Efter att ha tagit en liten nap, eller snarare en tre timmar lång eftermiddagslur, styrde vi Jettan sydväst till Stanford och årets hetaste fest, Toga Partyt! Frathuset såg ut som ett romerskt slagfält, och alla var klädda i vita, lila och gula lakan. Ungefär 500 pers lyckade trängas i huset och det ledde till att korridorerna var packade av folk och att det blev väldigt mycket knöande. Men det var verkligen en upplevelse, och jag säger det igen, ibland känns det som att jag lever i en amerikansk college film.

Malin, bor monstret numera i röda plastmuggar?

Latinamerikanerna var inte sena med att dela ut tequilashots.

Det kallar jag ölmage!

Hur vet man om det vart en bra kväll Elin? Man har dansat på bardisken.

Tack för ännu en minnesvärd helg!

Söndagsmorgon var en tidig morgon, men med en kaffe klarar man allt. Väl hemma i eastbay igen var det en påskdag i solens och hälsans tecken. Jag fixade och dona här hemma under förmiddagen och efter att springmusklerna skrikit om att få ge sig ut, och ett peppande samtal med mor min, så njöt jag av vårvädret iklädd nyinköpta löparshorts. Eftersom Elin var ensam hemma passade vi på att utnyttja hennes kök för att laga till en  riktig brakmiddag!

Kika noga på vilket album som passar perfekt som bakgrundsmusik för en påskdag i solen, Sigh No More!

Minipotatis, citronlax, tzatsiki och spenatsallad!

Glad påsk till er alla!!!

Railroad Revival

Vår kära konsertkoordinator, Malin, har hela våren fullspäckad med konserter. En av dessa var gårdagens Railroad Revival, tre band, bla Mumford & Sons, åker genom sydvästra USA, med tåg, och spelar vid järnvägsstationer. Vi hade dock ett litet problem, biljetterna sålde slut på en dag, och här står vi utan. Men än en gång löser det sig alltid. Efter en extremt skicklig fickparkering, en åktur i polisbil, fysiska prestationer i höjdhopp och mjuka armbågar stod vi mitt i smeten och njöt av Little Lionman till dofterna av rök och med solnedgången i ryggen. Ja, finns det något bättre sätt att avsluta en torsdags arbetspass?

Jag och Malin lyckades fjäska till oss varsin biljett, men stackars Elin

Men de löser sig alltid!

Mumford och hans söner

Alla band på scen

Loket som kör runt på banden

Ja, ett gammalt hederligt ånglok!

Varför inte avsluta en konsert med lite akro-yoga?

Jag är stolt!

Idag sprang jag 4.3 miles, vilket är 7 km. Jag måste bara få säga att jag är så himla stolt över mig själv. Trodde aldrig jag skulle känna så här om min träning, att jag är nöjd över vad min kropp klarar. Har även börjat upptäcka att benmusklerna är synligt större efter mycket styrketräning. Och som sagt, jag är jätte stolt. Och det kommer jag vara ett bra tag till!

Sigma Alpha Epsilon

I helgen var det college häng hela helgen. Jag och Elin drog ner till Stanford på fredagen efter jobbet och stannade där till söndagkväll. Det blev riktig fraternity (ungefär som universiteternas nationer i Sverige)  party både fredag och lördag på SAE, Sigma Alpha Epsilon, med Andrès som värd. Vi hann även med lite spontanfotboll i en av alla parker på campus och Elin fick äntligen rida efter att ha varit ifrån hästar i över ett år (och hon är en så kallad ridtjej med egen häst).

Här kommer stunderna som vi kameran lyckades fånga, ännu fler finns i det mentala fotoalbumet.

AAA du är min räddare i nöden!

Äntligen har vi fixat allt (föurutom registrering) på bilen och de gula och röda lampor som lyst på instrument brädan har slocknat (och de bättre håller sig borta annars får de med mig att gör. Tror ni inte att lilla jag går och kör över en spik, som tyckte att den hade ett bättre hem i mitt bakdäck än i ensamhet på vägen. Så vad gör man då, som oerfaren mekaniker? Jo man ringer AAA Road Side Service, så kommer det en händig karl och byter däck åt än :) enda problemet är, jag har inte AAA... Så efter ett antal samtal fram och tillbaka får pappa J komma och visa upp sig och hans medlemskort. Nu sitter jag och väntar på att spiken ska flytta ut så att mitt kära däck kan flytta tillbaka!

Let's go to the park.

Söndagmorgon. Solsken. San Francisco. Kan helgen sista dag bli bättre än det här:

Efter frukost var alla fortfarande trötta, men ingen kände för att gå tillbaka till en stökigt hus, så det blev att sova/sola i parken.

Och efter att vi var tillbaka på topp, gick vi bara runt. Utan måsten. Utan mål

Som jag sagt förut, en av världens absolut bästa städer!