Grand Opening Sushi!

I fredagskväll tänkte Elin och jag köpa med lite middag och ha pic nic i parken, för det var nämligen dags för sommarens återkommande fredagstradition att ha premiär, concert in the park. Tyvärr kom blåsten alldeles för tidigt och jag slutade för sent för att det skulle bli nåt av det. Istället blev det sushi på ett nyöppnat ställe här i Pleasanton. Milda Matilda! Varenda rulle smekte kråset!

Tror att detta var Ultimate Spider. Vi körde på family style, då får man ju smaka många fler sorter!

Med mätta magar och tillfredsställda smaklökar mötte vi upp Malin i Hacienda och kikade in biografen.  Denna gång en riktig chic flic, Something Borrowed. Och självklart en kaffe på det!

GLEE!!!

Här kommer ett erkännande som inte alls vore konstigt om jag vore 12, jag är helt förälskad i glee. TV-seriens som vann typ allt de kunde vinna under prissäsongen och som ligger på iTunes toplistor var eviga vecka. Jag har alltså fastnat för Finns gulliga pojkröst, Kurts helgalna kläder, Rachels Broadwaydrömmar, Wablers körtolknigar av poplåtar och Britanys underbara oneliners. Igår spelade hela casten live i San José. Min värmor L är lika kär som jag, så vi tog med tonårspojken S för att få oss en rejäl dos av lyckorus. Och lyckorus var det, blandat med gushud över hela kroppen. Ohh va kul det va!!

Som 16 åring finns det regler om att man inte får le på kort eller hur?

You wanna be a loser like me.

Don't stop beliving

I fredags besteg jag, Sahra och Elin Pleasantons kullar ännu en gång. Finns verkligen inget bättre sätt att starta dagen på! Kan ju inte säga att det var en av mina jobbigare arbetsdagar. Tog med mig C till Club Sport och låg vid poolen hela eftermiddagen. Och om det inte var nog så gick vi på bio på kvällen och skrattade åt brudtärnorna tills lungor och mage hade träningsvärk.

Lördag morgon kom, och efter att ha mått så bra av att vandra tog vi bilen en liten längre sträcka för att nu bestiga ett nytt gäng kullar. Och denna gång var det verkligen helt fantastiskt! inte ett moln på himlen och efter en timmas gång hittade vi äntligen fram till Little Yosemite. Bilderna får tala för sig själva!

Så redo!!!

Eller, vart skulle vi?

Snart där!

 Njuta!

Eller posa.

Ella och Sahra.

Lördagen avslutades med att vi åkte till Oakland för att gå på en domedagsfest. Det var lite band som spelade, bla Chris' Whogas och de var riktigt bra. Lyssna! Tyvärr var kvällen i övrigt lite halv bra, men vad gör det när man fick spendera den med Elin och Zandra!

Mot all förmoden vaknade vi upp söndagmorgon utan att världen gått under, så då passade jag och Elin på att dra på bikinin och lägga os med varsin bok vid Shadow Cliffs. Det blåste, var molnigt och fiket vid sjön sålde inte kaffe (men absolut allt annat man kan tänkas behöva en dag vid sjön) så efter att vi bestämt oss för att det fick vara nog tog vi kaffet på ett kafé i Livermore. Det var det första stället jag varit på i USA som kändes som ett svenskt fik. Så där satt vi i ett par timmar och tinade upp inifrån med roibus.

Avslutningsvis blev det lite sång och dans inspiration från Cher och Christina Agulera i form av filmen Burlesque. 

En väl behövd helg då jag bara kunde "va" utan att för den delen vara passiv. Absolut bästa kombon!

Reunion time!

Känns som att jag för tillfället lever i en tid av återträffar.

I fredags var tanken att vi skulle gå på det genialiska bandet Peter, Björn & John från Stockholm som spelade i SF. Men innan det blev klart att vi alla kunde komma av jobbet i tid han biljetterna ta slut. Men det var nog på något sett meningen. För när jag sedan försökte surfa runt på det stora nätet fann jag en annan konsert. En konsert där, Chirs, den amerikanska ledaren på min barnby för tre års sedan, slog på trummorna. Självklart passade vi då på att ta oss ner till San Jose istället. Den konserten var verkligen något utöver det vanliga. Artisten heter Kung Fu Vampire och spelar något som kallas horrorcore. Han hade en scenkostym utan dess like, men ännu mer kreativitet hade alla hans fans. Det var ansiktsmålningar, masker och kostymer i  klass med hallowen. Musiken var inte den bästa kan jag villigt erkänna, men det var så oerhört roligt att äntligen få se Chris spela. Och ännu roligare att få träffa honom igen. Men det stämmer verkligen, CISV ger dig vänner för livet!!

Han gav verkligen järnet!

Det var så oerhört kul att träffa Chris igen. 

Fick mig även att inse hur mycket jag saknar CISV 

och alla goa människor jag träffat genom den fantastiska organisationen. 

För dig som inte är bekant med den, check it out!

Som om det inte vore nog med gamla återseenden, idag åkte jag in till SF för att möta upp Nils Wiklund. Han bor numera i Syracuse i staten NY. Det var verkligen jätte roligt att se honom igen. Var förra sommaren jag såg honom sist när han var på Sverige besök. Det blev dock ett kort möte, han hade en tågtid att passa, men det hans med catch up och trots att det var tråkigt kust väder, läs regn, kunde vi promenera lite på Pier 39.

Vi fuskade lite och tog bussen tillbaka till stationen.

Tack oh hej leverpastej!

Okey, it's time!

Nu har jag hållit er på sträckbänken om förra helgens bravader. Förklaringen lyder:

1. Jag har denna veckan haft min sista chans att dreja för terminen, i torsdags brändes nämligen sista ugnen med bisqueware (har absolut ingen aning om den svenska terminologin när det kommer till keramik) så nu blir det inga mer vaser, tallrikar eller koppar. Känns lite tråkigt, men jag vet att det inte är sista gången, för drejning och keramik är en konstform jag har fallit pladask för.
2. Dessutom var det deadline för våra inlämningsuppgifter i torsdags. Jag har vetat om dem hela terminen, men som vanligt gör jag dem inte förens det är deadline. Jag skrev om In my imagination av Åsa Jugnelius och om min lärares projekt med keramik trattar. Det var kul att få skriva igen, men ack vad svårt det är att ordbajsa på engelska!
3. Elin är på Hawaii, men hennes kamera är inte så pålitlig. Så som den goda vän jag är fick hon så klart låna min. Följden blev att alla foton från helgen varit en sväng på paradis-semester.

Men nu rackans!

Så förra fredagen tog vi jettan in till stora staden för att gå på vad jag tror var årtiondets partigaste konsert. LMFAO kom till SF. Det är grabbarna bakom hitlåtarna I'm in Miami bitch, Yes och La la la. Som vanligt knödde vi oss längst fram och det var sånt tryck att det inte gick stå still, man följde med i gunget vare sig man ville eller inte. Vanligtvis inte min musik, men med energin de gav var det svårt att inte älska dem!

 Cinco de mayo firandet avspeglades även på LMFAO konserten.

Efter en sen hemkomst fredagkväll blev det lite sovmorgon. Tänkte ta mig en lugn lördagsmorgon med lång frukost och x antal koppar kaffe tillsammans med tidningen. Det började bra tills min mor ringde och jag började berätta vad vi skulle göra på dagen. Vi skulle nämligen åka tillbaka in till SF för att kolla på Andrew Loyd Webbers musikal CATS. Mor min frågade då när den började, och tvivlet i mig kom krypandes när jag sa kl 2, kände mig då så pass osäker att jag var tvungen att kolla på biljetterna och inser att det börjar kl 1. Panik! Snabbt slänga på luren i mammas öra, ta en dusch på under tre minuter och köra i il fart för att plocka upp Malin och Elin så vi skulle hinna med BART. Men sån tur hade vi inte, för när vi kom upp för trapporna till perrongen med andan i halsen svishade tåget iväg. Nöden hade ingen lag och det insåg min värdmor när jag ringde och förklarade situation, så hon lät mig ta bilen in till stan (vilket jag egentligen inte får pga av att tja, det är en stostad). Efter den mest nervösa bilresan i mitt liv kom vi äntligen fram till staden utan en ända skråma och en stolt chaufför lyckades vi äntligen hitta våra platser i lokalen, bara 40 minuter sena. Jag måste dock säga att jag är en gnutta besviken på musikalen, hade verkligen jätte jätte höga förväntningar. Men den var ändå värd att se.

Cats!

 Lördagen fortsattes sedan med fallafel och avslutades med en tur till Stanford där det som vanligt bjöds på dans och partaj, denna gång dock utan lakan men med converse. Elin skulle åka till Hawaii på morgonen, så sent lördag kväll styr jag minivanen tillbaks till P-town. Inte nog med att jag var super stolt över att ha kört i SF, jag spräckte dessutom 200 miles gränsen, vilket är 32 mil, på en och samma dag!

Bara för att de är så söta!

Den som väntar på något gott...

...väntar alltid för länge. Och ni kommer få vänta ännu ett tag för att få höra om helgens bravader, för just nu tar en uppsats all min tid. Men är det någon som har sett Åsa Jugnelius installation In My Imagination? Det är nämligen den jag delvis skriver om. Det är hon som gjort nagellack och läppstift för kosta boda. Hör av mig efter deadlinen!

Cinco de Mayo!

Igår torsdag var det den femte maj, cinco de mayo. Det firas stort här av mexikanarna och vi var inte sena med att haka på fiestan. Jag lagade en brakmiddag till familjen med tacos, fried beans, mexikanst ris och fruktsallad. Mamma L gjorde Margaritas och tillsammans blev det en riktigt festlig måltid mitt i veckan. Jag mötte sedan upp Elin och hennes familj som käkat middag ute (mexikanskt så klart) och på den restaurangen var det även lite disco kvällen till ära. Jag och Elin stannade kvar för att njuta av att sitta ute i linne fram till tio på kvällen i maj utan att frysa!

Margaritas sitter ju aldrig fel, men eftersom det var torsdagkväll och 

jobb följande morgon fick det räcka med en.

Street Fair i Ptown

Nu känns det som att sommaren officiellt är här! First wednesday har nämligen dragit igång. Första onsdagen varje månad under sommaren har de marknad nere i downtown med musik, massa mat och lite mysiga tält där lokala butiker ställer ut. Så i onsdags strosade vi, jag och Elin, runt i downtown efter middagen. Det var mysigt och det är så kul att händer saker även här i förorten! Och finns det något bättre sätt att avsluta en kväll än med frozen yoghurt?

Elin fuskade lite från sin mjölkfria diet, men jag tror hon tyckte det var värt det ;)

Behöver man säga mer än vad den blicken säger?! 

Varför har ingen öppnat frozen yoghurt ställen i Sverige?

För att jag skall kunna introducera det!

Elephants, water, sun och roller coasters!

Helgen spenderades nästan konstant utomhus. Den inleddes dock i biomörkret tillsammans med Elin, Resee Witherspoon, Robert Pattinson, elefanten Rose och fantastiska, helt underbart vackra aftonklänningar.

Glad och super exalterade.

På lördagsmorgonen rang klockan tidigt och jag gav mig iväg till Club Sport för att hinna med ett intervall löp pass innan Elin, jag och Zandra åkte till Lake Livermore tio minuter bort för att dra på årets badkläder, bättra på brännan och ta årets första dop (jag gjorde det i alla fall). Det var så himla härligt att vara ute och bara suga in solens D-vitamin!

Härligt härligt och inte alls farligt, för vi var duktiga flickor som smörjde in oss.

Det är bäst att springa, för det var inte det varmaste vattnet jag badat i men absolut inte det kallaste heller.

Och vissa klarade inte av det utan vände om utan att slutföra uppdraget.

Framåt eftermiddagen åkte jag och Elin till Berkley för att besöka en kvinna som läser av linjerna i handflatan. Väldigt intressant, det handlade inte alls om någon spåtant som säger när man ska dö eller hur många barn man får utan mer om vilka känslor som naturligt finns inom just mig. Efteråt åkte vi till Oakland för att gå en sväng runt lake merrit och äta middag på en jättefin restaurang vid sjön.

Söndagmorgonen blev nästan lika tidig fast utan sprigning, för bilen styrdes söder ut mot Santa Clara och nöjesfältet Great America. Det blev ännu en dag i solen, fast den här gången upp och ner och i högre hastighet än dagen innan.

Taggade inför dagens första åk!

 Trots den nyinköpta solhatten brände jag mig i hårbotten.

 The ZES; Zandra, Elin, Sara.

Självklart var det nercabbat som gällde!

Avslutnings åts det en fallaffelrulle till middag i parken vid Elins hus under solnedgången och klassikern Erin Brochovic (men som vanligt somnade Elin x antal gånger så det blev bara jag som fick njuta av Julias bitchiga one-liners).

Onsdagsfrukost, eller förlåt, hotellfrukost!

I onsdags var det dags för Zandra att axla rollen som värdinna för halv tio hos mig. Och vilken värdinna! Med bravur lyckades hon med sitt mål, en ordentlig hotelfrukost. Men mimosa! Jag erkänner, jag är besegrad.

Värdinnan själv.

Lyckliga gäster

Ja det vore ju syndigt att inte skåla en sådan fin frukost!

Finns det något mer att säga, vi är alla besegrade.

Avslutningsvis bjöds det på svenne godis och chokladbollar (vilket jag verkligen inte saknar) ute i solen.

It's offical, I've become my mom!

Ja, nu är det så, jag har gått och blivit min mamma. Idag är vi på great america, ett nöjesfält, och det innebär ju en hel del promenerande. Den Sara som gjorde revolt mot sin mor hade valt ett par flipflop som matchade outfitten, men idag blev det tennisskor för "det är ju praktiskt". Så ja, jag har gått och blivit min mor.