I fredags blev jag patient. Har haft en bongstyrig mage hela
veckan, men i torsdags fick jag även feber och hade frossa två nätter i rad. Då
tyckte mina kära roomates att det fick vara nog, så de såg till att doktorn
tittade till mig och att jag började med antibiotika. Dr Yafet tyckte jag
skulle göra ett malariatest, just in case, så ner till labbet det bar. Det var
underligt att sitta i den stol man bett patienten slå sig ner i och att jag
helt plötsligt var den som skulle stickas. Som tur var hittade Goodluck (vår
granne och tillika labtekniker) inga malariaparasiter i mitt blod. Jag mådde
bättre redan på söndagen, så antibiotikan gjorde susen.
Helgen som passerade var vår sista i Mchukwi, så på
söndagens Gudstjänst fick vi säga hejdå och tacka så mycket. Jag sjöng en liten
truddelutt och församlingen skickade med oss ett bibelord som vi ska ta med oss
till våra församlingar.
Idag var jag och Emelie på kvinnor och barn avdelningen för
rond innan fikat. Sen gick vi alla till Dr Rukeba, chefsläkaren, för ett möte.
Han ville väldigt gärna höra våra iakttagelser från vår tid här. Det blev ett
öppet samtal där vi kände oss fria att ge honom våra observationer av saker som
kan förändras till det bättre.
Resten av dagen var vi på OPD tillsammans med Dr Ester. Jag
tycker det är jätte kul att vara med olika sjuksköterskor, barnmorskor och
läkare, för alla har de sin individuella stil. Det hade annars lätt blivit ”i
Tanzania gör man/beter man sig så här” baserat på en enda personals handling.
Nu på kvällen har vi varit hemma hos Joseph och Dina Ngasaa,
vår mentor och hans fru. Det var så kul att se dem i sitt hem, i civila kläder
och tillsammans med deras barn. Samma sak här, det är kul att vi har fått vara
hemma hos lite olika familjer och se hur det ser ut, annars hade det också
blivit att man dragit alla över samma kant.