SAFARI!

Jippi kayey! Semestern är här (för hela Tanzaniaresan är faktiskt inte semester). Vi gav oss själva lite sovmorgon innan vi hoppade in i bilen med packade väskor för en resa på 3 timmar till Selous Game Reserve och Selous Kinga Lodge (Kinga betyder skydda på swahili).

Det var verkligen en bumpy road, det var 10 mil och tog som sagt tre timmar så ni kan ju tänka er att det var kryp hastighet. Dessutom var det vägarbete på den där smala grusvägen och hjärtat sitter i halsgroppen när en lastbil och en stor bil möts på den smala, smala sandvägen. Men fram kom vi. Lystern i ögonen på oss (och särskilt Emma) kunde till och med uppfattas av kameran. På tal om kamera, bilder i multum finns på djur och vyer, men på grund av internet uppkopplingen kommer bilder upp först när jag kommer hem.

Efter en enastående lunch och en två timmars eftermiddagsvila hade vi en sunset river safari inbokad. Vi fyra och en guide åkte i en motorbåt på Rufiji river. Vad jag verkligen ville se under den här helgen var flodhästar, och floden var full av flodhästfamiljer. De är så söta där de ligger i vattnet med Shrek-öron som viftar, men så fort man får se deras fulla storlek inser mana att de inte är att leka med. Vi åkte över gränsen in i reservatet och efter en stund kände vi en unken doft, lite längre bort ser vi något stort, ser nästan ut som ett träd längs med strandkanten. När vi kommer närmre ser vi att det är en död flodhästunge. Eftersom den inte var synligt skadad trodde vår guide att det var en flodhäst hane som dödat den. Den fullvuxne hanen vill vara ensam ledare för familjen.

Floden var full av krokodiler, sandbankarna var höga eftersom det är lågvatten säsong, fåglar i varierande färger flög, satt eller flöt omkring oss och solen färgade himlen i skiftande röda toner. När solen närmade sig horisonten gick vi i land på en liten sandplätt för att se hur solen gick igenom molnen, hur den gjorde vattnet glittrande och lika snabbt som vi såg den försvann den igen.

Tillbaka på lodgen avnjöt vi en kall Safari och saltade cashewnötter som ännu var varma från rostningen. Det var bara vi och ett sällskap till som var gäster under helgen så det blev ett lugn där vi kunde njuta av tystnaden.

Vi är ju alla intresserade av människor, och kunde inte riktigt få grepp om relationerna i det andra sällskapet. Amerikaner, ja det hörde vi att de var. Sydstatare, det gick inte heller att dölja. Efter lite chitchat med dem kom det fram att de var där för att spela in ett avsnitt till en ”hunting show”. Något vi aldrig har hört talas om, men för hopningsvis kan vi under hösten hitta ett avsnitt på den världsvida webben där vi känner igen både sceneri, vyer och människor.

Utmattade efter alla intryck och känslan av att vara helt ledig somnade vi bums i de sköna sängarna (något jag personligen har sett fram emot i två veckors tid nu).