Mental Outreach

Idag var jag och Josefine på Mental Outreach. Varje månad åker sjukhuset ut till de omkringliggande byarna för att dela ut mediciner till patienter med psykiatriska åkommor. Dessa mediciner betalas av distriktet med motiveringen att det är mediciner som patienten behöver ta varje dag, varje månad i år eller livet ut. Vad som chockade oss var att även epilepsi patienterna fick sina mediciner av detta team, med förklaringen att de får epilepsi psykoser. Jag är inte fullt påläst, men det låter som att epilepsi klassas som en psykisk sjukdom istället för en medicinsk. Sen är det ju som med allt annat vi upplever och får förklarat för oss, vi är inte säkra på att våra frågor förstår och om svaren vi får är det de verkligen vill säga för engelskan är inte på topp hos många i personalen. Jag fick ge intramuskulära injektioner till två patienter. Tänka sig att jag ska behöva åka ända till Tanzania för att få chansen att göra det.

Den här jobbveckan har passerat lika fort som alla andra veckor. I början av veckan var det lite hemlängtan hos oss alla, men nu börjar jag känna att det inte är mycket kvar och istället vilja ha en vecka till. Dessutom har jag dragit på mig feber och en knasig mage som inte vill ge med sig. Fast när man är sjuk är det skönt att veta att jag bor med tre soon to be nurses och har ett sjukhus 100 meter bort ;)