OP

Operation. Tidigare var jag ju med på ett kejsarsnitt, men idag var första dagen jag skulle vara var på operation. Det var ett fullt operationsschema, men endast en opererande läkare så han hade mycket att stå i. Dagen började med ett planerat kejsarsnitt. Det är en häftig operation, helt plötsligt är barnet ute ur magen. Intressant detalj, när barnmorskan hade gjort iordning barnet och skulle visa det för mamman visade hon inte barnets ansikte utan öppnade upp kangan barnet är inlindat i och visade vilket kön barnet hade. Nästa operation var på en ung kille (född 1998 eller 2000, olika journal anteckningar gav olika infomration) lårbensfraktur som skulle reponeras och fästas med skruvar. Han fick en ryggmärgsbedövning och  Det var en lång operation, många människor i rummet och värmen steg sakteliga. Jag är inte jätte bra på att hantera värme och ett sjunkande blodsocker, och lägg på det till en köttig operation där det dras och slits i benet. Ja ni kan ju tänka er vad som hände. Hörseln försvann och synen blev dimmig. Som tur var var Josephine med så innan jag föll till marken tog hon med mig ut och vi satte oss på en bänk innan jag var redo att gå hem för en kopp kaffe och Snickers. (Side note, vi köpte Snickers i Dar-es-Salaam, och har sparat på dem tills de verkligen behövts. Idag var en sådan dag då en halv Snickers gjorde underverk)

Efter fikat var det en patient som både blev av med sin prostata och sina testiklar. Jag har ju aldrig varit på operation i Sverige, så jag slutar inte förvånas över hur våldsamt det ser ut när kirurgen gräver i patienten på bordet. Det skulle vara kul att vara med på en liknande op i Sverige för att kunna jämföra. Innan lunch var det en kille som för 10 månader sedan hade gjort en operation ungefär som den på förmiddagen, reponerat en fraktur med metall skruvar. Han skulle ha kommit tillbaka för fyra månader sedan, men han hade inte kunnat fixa pengar förrän nu så därför blev operationen fyra månader för sen. Verkligheten.

Jag kom på mig själv med att inse att det är 2013, och att jag har sagt att jag ska springa Göteborgsvarvet 2014. Så på eftermiddagen tog jag en runda. Vi han inte längre än till marknaden innan barnen började springa med oss. Jag trodde nog att de skulle släppa oss efter en stund, men icke. Några av barnen sprang hela vägen med oss. I en uppförsbacke, som jag kände var lite tung, hade helt plötsligt massa fler barn hakat på. En sex-sju årig flicka sprang hela backen upp, barfota och med sitt småsyskon på ryggen. Där och då kände jag att fasen Sara, det är inte så jobbigt som du tror. Man får lite perspektiv. Det var en sån där springtur som kommer finnas kvar i minnet; alla barnen, solen som börjar gå ned över träden och till sist en perfekt regnbåge som landar mitt bland acaciaträden.