Compassiongroup diskussion

Jag och Josefine var på General Ward tillsammans med sjuksköterskan/barnmorskan Mary. Eftersom det var måndag var det storrond tillsammans med Dr Yafeth Guzuye. Efteråt samlade han oss studenter och hade lite genomgång om framförallt prostata hyperplasi, eftersom majoriteten av männen på avdelningen är inlagda för just det. Det är intressant att se hur olika undervisningsklimat det är här och hemma, men även vilka kunskaper sjuksköterskestudenter har när de kommer ut på praktik. En fråga han ställde var om kvinnor har en prostata. Det var flera av studenterna som inte riktigt vågade svara, och om de gjorde det var det lite tveksamt.

Vi var med på flera operationssår omläggningar, och det är också intressant att se hur material skiljer sig åt. Här är det en stor kompress och några tejpbitar som täcker op-såret, medan man hemma har tusen olika sorters material för olika sorters sår. Och det går det med. Det är en av insikterna jag kommer ta med mig hem, att det går. Inställningen måste vara att det går med det man har, och jag upplever det som att man här är mer fokuserad på hur problemet ska lösas än på själva problemet.

På kvällen kom compassion group (de som tog med oss ut till några familjer i byn för två veckor sedan) över till oss för ett möte och middag. Vi pratade mycket om vad de gör idag, vilka visioner de har och hur de ska planera upp sitt nästa projekt, mikro-lån. Det är något jag är mycket förtjust i, framförallt eftersom det ”kräver” en vilja av förändring från den som mottar mikrolånet. Mottagaren blir inte en passiv biståndsmottagare som är beroende av andras insatser, utan mikro-lånet kan bli en väg för dem att faktiskt ta sig ur sin situation. Det blev ett bra möte och givande samtal trädde fram under middagen.  Efteråt var jag full med tankar om min priviligierade tillvaro hemma i Sverige.