Lite mer än en timmes bilresa från Pleasanton ligger Santa Cruz, en härlig stad med en folkfylldstrand och med en boarswalk som redan 1860-talet lockade besökare till det då offentliga saltvattens badhuset vid mynningen av San Lorenzo floden. Det är ett av de där ställena man måste ha besökt om man bor i NorCal, och eftersom mina helger bara blir färre och färre var det dags att ta Hondan ner längs de ringliga vägarna till denna historiska stad.
Hur kommer det sig att kameran alltid kommer fram när man sitter och äter?
Iakta även alla tält och solskydd människorna tar med sig. De är inte så där tokiga som vi svenskar som gör allt för få ett solbrunt sommar skinn.
Som vanligt tycker Elin att det är lite kyligt, och ja det blåste en hel del.
Framåt eftermiddagen fick även jag erkänna att det blev kyligt och drog motvilligt på mig kläderna.
Och i sanna amerikansk anda fanns det ju såklart ett litet tivoli vid stranden. Finns det inga åk-attraktioner är det inte värt att besöka känns det ibland som att den gemene amerikanen tänker.
Som sagt, blåsigt. Men framåt eftermiddagen kunde man äntligen se stranden och havet då folk begav sig hemåt och då även tog med sig tält, grillar, partytält och solstolar.
Väl hemma i P-town tittade jag och Elin på My life as a dog på hulu. Är det inte en av de bästa svenska filmer som någonsin gjorts?
No comments:
Post a Comment