Tuesday, February 15, 2011
Snorigt...
Kommer ihåg när jag hade en rinnande näsaunder barndommen, och ända in i vuxen ålder, och pappa hatade det. Min far är väldigt tålmodig, men är det något han inte fixar så är det det där frukansvärda ljudet när någon drar tillbaka snoret i näsan när man sitter vid middagsbordet. Han sa aldrig något utan reste bara prombt på sig, hämtade en kökshanduk och gav till mig med en alltför tydlig blick. Idag gjorde C detta till mig. Jag tror att jag har gått och blivit ett litet allegigke ban för det rinner konstant. Satt altså jämte c och han frågade vänligt med bestämt om jag inte behövde en servett. Ha förstår mer än vi ser!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jag får nog försvara Kaj lite för han tog faktiskt lite papper och inte kökshandduken!
ReplyDeleteHoppas att snuvan har släppt lite. Brorsan din går här och harklar istället, det ljudet känner du väl också igen. Saknar ditt snörvlande.
Kram mamma
haha, vet du vad? Jag satt jätte länge och funderade på vad en "papertowel" hette på svenska. Ack så fel det kan bli ;)
ReplyDeletePå tal om snor... tyvärr ingen fräckis :)
ReplyDeleteEn hare kommer in på ett konditori och frågar:
- Har ni tårta med snor på?
- Nej, det har vi inte, svarar biträdet. Dagen efter kommer samma hare in och frågar:
- Har ni tårta med snor på?
- Nej, det har vi inte, får han till svar igen. Nästa dag kommer haren in igen och ställer frågan:
- Har ni tårta med snor på?
- Nej, det har vi inte.
- Så biträdet tänkte, det är väl bäst att jag ber konditorn att göra en tårta med snor på.
På morgonen nästa dag kommer haren in på konditoriet och frågar:
- Har ni tårta med snor på?
- Ja, det har vi säger biträdet.
Då säger haren:
- Fy vad äckligt!
Kram Harriet