Ikuriri

Inget jobb på sjukhuset idag. Istället tog John med oss ut till Ikuriri och sjukhusets dispensary. Ett dispensary kan jämföras med en vårdcentral. Det jobbar en läkare, en laboratoriepersonal, några sjuksköterskor där. Vid flertal tillfällen har vi fått höra här på sjukhuset att patienter blivit hänvisade från Ikuriri till Mchukwi. Så det var kul att få se hur det ser ut och faktiskt ha en bild av faciliteterna och vilka förutsättningar de har för att ge vård. Förutom såromläggningar, medicin utskrivning, barnvaccinationer och HIV-mottagning hade de även en förlossningsavdelning där de kunde utföra vaginala förlossningar men ej kejsarsnitt.

Ett problem för patienteran är att ta sig till sjukhuset eller vårdcentralerna. Om de är svårt sjuka och personalen i Ikuriri inte anser sig kunna utföra åtgärder som krävs, hänvisar de som sagt patienten till Mchukwi. Men personalen ringer inte efter färdtjänst, sjuktransport eller ambulans. Transporten får du, eller anhöriga, fixa fram själv vilket inte är en självklart att det är möjligt.

Vi har nu träffat lite olika människor i halvofficiella sammanhang och börjat förstå oss på hur viktigt det är med greetings. Hemma skulle kanske en av oss sagt ”tack, det var intressant, hoppas vi ses igen”. Men det vi har varit del av här är kvarts, om inte halvtimmes, långa avskedsceremonier där alla ska säga något om hur fantastiskt det har varit. Jag kan gilla det på något sätt, att man visar sin tacksamhet och inkluderar varandra i sina böner, fast det kan även kännas lite påtvingat ibland.

När vi ändå var i Ikuriri passade vi på att åka upp till bron som korsar Rufijiriver. Nu är det torrperiod så den var inte så maffig som den kan vara. Under regnperiod får befolkningen problem med översvämningar och staten har förbjudet bostadshus längs med floden.  Rufijiriver har sin källa i öster och mynnar i Indiska oceanen och har gett namn åt det distrikt vi befinner oss i, Rufiji district. Vi körde över bron, hoppade ur bilen och gick på bron tillbaka. Lite intressant var att det fanns små polishus på var sida av bron och John försökte hitta en polis. Vi förstod inte detta sökande och frågade varför. Han ville berätta för dem att vi var civila, för de har haft problem med folk som har förstört bron på olika sätt tidigare.

Nu när vi ändå var inne i storstan passade vi på att köpa lite tyger och med shopping nerven stimulerad fortsatte jag och Emma även hemma i Mchukwi. Jag köpte tyg till en klänning, en kjol och en blus som Elisas kusin ska sy upp åt mig. Nu väntar vi alla efter resultatet!

Eftersom det var lite halv officiellt så behöll vi halva uniformen på

Rufiji River

Föreståndaren för dispensaryt