Tisdag
Idag delade vi upp oss två och två för att börja praktiken
på avdelningarna. Jag och Emma var på något som heter RCH, Reproductive and
Child Health. Tidigare hette det Mother and Child Care men man döpte om det för
att även pappan skulle känna sig delaktig i vården av barnen. På RCH ger de
vaccinationer, mäter och väger barnen. Det är även dit de gravida kvinnorna går
för undersökningar så som blodtryckskontroller, förväntad förlossnings dag och
ultraljud. För de kvinnor som har HIV
och är gravida finns det särskilda rutiner som innebär att de äter profylax
fyra månader in i graviditeten och under resten av graviditeten. Mammorna får
sedan i månad 9 ett kit, som är finansierat av staten, som de ska ta med sig
till förlossningen. Jag förstod inte riktigt vad det var i det kitet som
skiljer sig från vanliga förlossningar, men jag antar att jag får se det när
jag är på förlossningen.
Josefine och Emelie var på maternity ward idag, jag
översätter det till förlossningskliniken. Redan den första kvarten de var där
han de vara med på en förlossning. De beskrev att det var en ung kvinna som var
förstföderska och att inga känslor visades. Något de även reagerade på var att
ingen ”fanns där” för mamman, utan allt fokus var på barnet och praktiska saker
runt omkring. Jag längtar tills det är min tur att vara på förlossningen, jag
tror att det kan bli mycket intryck den dagen.
På RCH var det inte mer än två patienter idag, två kvinnor
som skulle ta ut sina p-stavar. Familyplanning är en stor del av RCH’s delar.
Där utbildar de föräldrar om olika preventivmedel och de pratar om vikten att
vara överens om hur många barn man vill ha. Men även om att man också måste
kunna ta hand om sina barn, ge dem mat, kläder och skolgång. Jag jämför ju
mycket av mina upplevelser här med mina upplevelser på det katolska sjukhuset i
Mutomo, Kenya. Den här sortens promotion skulle aldrig förekomma där.
Eftersom det inte kom några fler patienter under förmiddagen
så fick jag och Emma eftermiddagen ledigt, men vi ska komma tillbaka imorgon
och då förhoppningsvis lära oss att vaccinera barn. Det gör mig lite nervös, men
också förväntansfull.
No comments:
Post a Comment